Pigs, Beer and Babies
Imorse blev det så att säga Hitlertidig uppstigning, 04.00. Lämnade Tasmanien vid 06.30 och landade in i Melbourne 40 minuter senare. Det tog ett tag att ta sig till hostelet jag bor på men när jag väl kom fram träffade jag på Johan och Anna direkt, de hade ganska precis anlänt de med. Var riktigt kul att ses igen, senast var i Cairns och ingen av oss kunde ha förutspått att vi skulle ses igen. Träffade även Jamie som också bor här. Det känns grymt skönt att ha några att fira jul med och att inte behöva resa ensam länge, även fast jag tycker att det har funkat rätt bra.
Jamie hade planer för dagen men vi andra tog oss an Melbourne, en stad jag hört mycket delade meningar om. Jag kände därför att staden skulle bli extra spännande att ta sig an men det tog inte lång tid innan jag fattade tycke för den. Melbourne är en GRYM stad, verkligen i min smak! Vi hade även strålande solsken hela dagen vilket gjorde saken ännu bättre!
Men, innan jag går in på Melbourne ska jag redogöra för mina äventyr på Tasmanien. Pga fruktad trötthet igår sket jag helt enkelt i att posta något inlägg men den som väntar på något gott....
Dag 1 - 07.45 blev jag upphämtad av Under Down Under Tours och vår guide John. Totalt var vi en grupp på 10 pers. Hälften av gruppen var koreaner och inte särskilt duktiga på engelska, därav inte så pratglada. Resterande var två britter, en holländare och jag, så vi blev som två grupper. Var en del åldersskillnad mellan folket till skillnad från de andra turerna vi gjort men det funkade bra ändå. Jag var tydligen den första svensken på fem års tid som gjorde en tur med företaget. Jag har märkt att det på andra ställen jämfört med östkusten är lite mer "exotiskt" att vara svensk, det märks faktiskt stor skillnad. Även i Perth märkte jag av detta. Patrik och jag var de första svenskarna någonsin på ett av de hostels vi bodde på.
Vi lämnade Hobart och första stoppet var Richmond, en liten by en bit utanför Hobart. Här kollade vi in Australiens äldsta bro och gick en liten runda i byn innan vi fikade på ett bageri. Jag var inte imponerad alls av vårt första stopp, det kändes faktiskt jäkligt lame.
Stopp nummer två var Port Arthur där vi besökte ett gammalt fängelse från 1800-talet. Vi fick en guidad tur och sedan kunde vi strosa runt själva ett tag innan det var dags för en båttur. Turen var mest bara en cruise på 20 minuter runt ett par öar, inte så spektakulärt men ändå ganska nice.
Efter Port Arthur var det dags för dagens sista stopp och enligt mig det bästa - Tasmanian Devil Conservation Park. Här stannade vi ett par timmar och fick vara med när de matade den Tasmanska Djävulen. "Tassie Devils" är något av en ikon för Tasmanien och det finns inte alls många kvar här i det vilda. Man är väldigt mån om att bevara den Tasmanska Djävulen och det här stället är ett av några få på Tasmanien som jobbar hårt för detta. För tillfället fanns fyra ungar i parken och det var riktigt kul att se när de öste omkring och fightades om maten.
Vi fick också träffa lite kängurus och vara med på en fågelshow varav den sistnämnda var sjukt häftig! Bl.a. var det en fågel som hämtade ett $1-mynt ur min hand och jag fick även vara med om att en falk störtdök mot mig innan den planade ut och flög mellan mina ben, sjukt häftigt!
Vi spenderade natten i Hobart.
Dag 2 - Vid åttatiden lämnade vi Hobart och drog oss norrut. John hade plockat upp ytteligare ett gäng och idag var vi totalt 17 personer. Företaget anordnar ju en massa olika turer och tydligen kombinerar man turerna på så vis att när vissa har gjort halva sin tur plockar man upp fler människor som påbörjar sin tur medan resten avslutar sin.
Första stoppet var Ross, en liten by i samma storlek som Richmond. Det var mer eller mindre samma upplägg som Richmond också och dagens första stopp sög. Visst, byn var väl mysig men inte mer än så. Slog till på en fika på bageriet istället och vaknade sakta men säkert till.
Efter besöket i Ross styrde vi vår kos mot Freycinet National Park där vi hade möjlighet att välja mellan ett gäng walking tracks i bergen, The Hazards. Nästan alla valde att gå den längsta turen, via Wineglass Bay och Hazards Beach, 11km. Turen var verkligen givande och det var så jäkla häftig natur. Det är verkligen grymt stor skillnad på landskapet här och på fastlandet, det känns litegrann som Nya Zeeland på något vis, även fast det inte gör det. Det är svårt att beskriva upplevelsen. Med bilder är det också svårt att visa och idag var det dessutom ett fruktat störigt flatljus så det gick inte alls att ta några bra bilder.
Vi såg en massa vilda wallabies också som hoppade omkring i skogen, på stranden osv. Påväg tillbaka från Hazards Beach sprack det upp och solen tittade fram. Jag och Kat, en tjej från England, bestämde oss för att ta ett dopp. Ingen av oss hade däremot badkläder med sig så vi fick bada i underkläderna istället och sen blev det till att köra Italiano tillbaka till bussen, haha! Vi landade in i Bicheno under eftermiddagen där vi också skulle bo. Hostelet var sjukt bra, ett av de bästa ställena jag bott på hittils! På kvällen gick vi ner till stranden och kollade när pingvinerna simmade upp på stranden för att övernatta.
Dag 3 (-) blev en ganska slapp dag. Vi hade ganska mycket körning att göra och dagen innefattade bara två kortare stopp. När vi lämnade Bicheno spöregnade det och det såg inte alls ut att bli någon bra dag. Vi hade däremot en jäkla tur och körde ifrån regnet. När vi stannade till vid Bay of Fires, där vi chillade ett par timmar, sprack det upp och blev riktigt fint. Vi käkade lunch på stranden och gav oss sedan iväg till St Columba Falls, ett vattenfall i regnskogen. Efter vattenfallet körde vi hela vägen till Launceston. Det är inte särskilt långt egentligen men det är väldigt kurviga och smala vägar så man håller en ganska låg medelhastighet.
Vår guide John skämtade konstant, ibland var det faktiskt svårt att veta om han talade sanning eller skämtade när han berättade om grejer längs vägen osv. Han var även sjukt rörig, något som verkligen skulle visa sig sista dagen.
Dag 4 (-) började mycket konstigt. Efter att ha klivit upp och käkat frukost ringer det på mobilen. Det är en kvinna från företaget som jag åker med. Hon undrar om jag också vill följa med och se ravinen innan vi åker till Cradle Mountain, dagens stopp.
-Ja, varför skulle jag inte vilja göra det? Alla andra ska ju åka dit, svarade jag.
Det visade sig vara så att jag skulle åka med ett annat gäng eftersom mitt "nuvarande" gäng skulle övernatta vid Cradle Mountain. Jag skulle dessutom åka med ett annat företag. Jag hade inte fått någon information av John om detta överhuvudtaget men så blev det iallafall. Vi var en grupp på totalt fem personer som gav oss av. En äldre dam från Holland och en familj från Sverige. Sonen i familjen, Erling, bor i Melbourne och vi kanske ska hooka upp i Melbourne här i dagarna.
Vi stannade till för en fika i Sheffield innan vi åkte upp till Cradle Mountain. Väl framme kunde vi välja mellan två walking tracks. Jag gick tillsammans med Erling och Lennart den längre sträckan. Det var en ganska brant stigning men inte så värst lång. Landskapet påminde riktigt mycket om våra Jämtländska fjäll och jag kände mig lite "hemma" på något vis. Halvvägs upp till utkiksplatsen skulle den känslan styrkas ännu mer. Det började plötsligt, tro det eller ej, SNÖA! Det var helt fantastiskt! Även fast det blåste utav helvete (ja jag fick faktiskt användning för jackan till slut, haha) och var ett riktigt oväder ett tag var det helt underbart. Jag kunde för mitt liv inte föreställa mig att jag skulle få se snö sommartid i Australien.
Senare på eftemiddagen körde vi hela vägen tillbaka till Launceston.
Vistelsen på Tasmanien blev lyckad måste jag säga. Jag är glad att jag gjorde turen. Var kanske inte så "häftigt" som vissa beskriver det men det har nog mycket att göra med att jag sett Nya Zeeland innan, ett land som är helt obeskrivligt och inte går att jämföra med något annat. I och med min vistelse på Tasmanien och att jag nu landat in i Melbourne har jag officiellt besökt samtliga sju stater i Australien.
Se fram emot en update från Melbourne de kommande dagarna. Tills dess, lite bilder från Tassie
Port Arthur
Tasmanian Devil Conservation. Eastern Quoll - Ett djur som bara finns på Tasmanien.
En känguru och i pungen; en liten kangalini.
En Tasmansk Djävul och en liten djävul.
Tassie Devil
Feeding time
En festlig spargris på en secondhandbutik i Ross
Wineglass Bay
Jag och en wallaby vid Wineglass Bay
Wineglass Bay
Hazards Beach
Hazards Beach
Hazards Beach
Hej hej!
Vid Bay of Fires
Sol'n
Bay of Fires
St Columba Falls
Ena flod
St Columba Falls
Påväg mot Cradle Mountain
Cradle Mountain
Jajamen, det snöar!
Blommorrrrrrr
Svårt att se men det snöar faktiskt!
Cradle Mountain & Dove Lake
Dove Lake
En poserande korp framför Cradle Mountain
Snö
Jamie hade planer för dagen men vi andra tog oss an Melbourne, en stad jag hört mycket delade meningar om. Jag kände därför att staden skulle bli extra spännande att ta sig an men det tog inte lång tid innan jag fattade tycke för den. Melbourne är en GRYM stad, verkligen i min smak! Vi hade även strålande solsken hela dagen vilket gjorde saken ännu bättre!
Men, innan jag går in på Melbourne ska jag redogöra för mina äventyr på Tasmanien. Pga fruktad trötthet igår sket jag helt enkelt i att posta något inlägg men den som väntar på något gott....
Dag 1 - 07.45 blev jag upphämtad av Under Down Under Tours och vår guide John. Totalt var vi en grupp på 10 pers. Hälften av gruppen var koreaner och inte särskilt duktiga på engelska, därav inte så pratglada. Resterande var två britter, en holländare och jag, så vi blev som två grupper. Var en del åldersskillnad mellan folket till skillnad från de andra turerna vi gjort men det funkade bra ändå. Jag var tydligen den första svensken på fem års tid som gjorde en tur med företaget. Jag har märkt att det på andra ställen jämfört med östkusten är lite mer "exotiskt" att vara svensk, det märks faktiskt stor skillnad. Även i Perth märkte jag av detta. Patrik och jag var de första svenskarna någonsin på ett av de hostels vi bodde på.
Vi lämnade Hobart och första stoppet var Richmond, en liten by en bit utanför Hobart. Här kollade vi in Australiens äldsta bro och gick en liten runda i byn innan vi fikade på ett bageri. Jag var inte imponerad alls av vårt första stopp, det kändes faktiskt jäkligt lame.
Stopp nummer två var Port Arthur där vi besökte ett gammalt fängelse från 1800-talet. Vi fick en guidad tur och sedan kunde vi strosa runt själva ett tag innan det var dags för en båttur. Turen var mest bara en cruise på 20 minuter runt ett par öar, inte så spektakulärt men ändå ganska nice.
Efter Port Arthur var det dags för dagens sista stopp och enligt mig det bästa - Tasmanian Devil Conservation Park. Här stannade vi ett par timmar och fick vara med när de matade den Tasmanska Djävulen. "Tassie Devils" är något av en ikon för Tasmanien och det finns inte alls många kvar här i det vilda. Man är väldigt mån om att bevara den Tasmanska Djävulen och det här stället är ett av några få på Tasmanien som jobbar hårt för detta. För tillfället fanns fyra ungar i parken och det var riktigt kul att se när de öste omkring och fightades om maten.
Vi fick också träffa lite kängurus och vara med på en fågelshow varav den sistnämnda var sjukt häftig! Bl.a. var det en fågel som hämtade ett $1-mynt ur min hand och jag fick även vara med om att en falk störtdök mot mig innan den planade ut och flög mellan mina ben, sjukt häftigt!
Vi spenderade natten i Hobart.
Dag 2 - Vid åttatiden lämnade vi Hobart och drog oss norrut. John hade plockat upp ytteligare ett gäng och idag var vi totalt 17 personer. Företaget anordnar ju en massa olika turer och tydligen kombinerar man turerna på så vis att när vissa har gjort halva sin tur plockar man upp fler människor som påbörjar sin tur medan resten avslutar sin.
Första stoppet var Ross, en liten by i samma storlek som Richmond. Det var mer eller mindre samma upplägg som Richmond också och dagens första stopp sög. Visst, byn var väl mysig men inte mer än så. Slog till på en fika på bageriet istället och vaknade sakta men säkert till.
Efter besöket i Ross styrde vi vår kos mot Freycinet National Park där vi hade möjlighet att välja mellan ett gäng walking tracks i bergen, The Hazards. Nästan alla valde att gå den längsta turen, via Wineglass Bay och Hazards Beach, 11km. Turen var verkligen givande och det var så jäkla häftig natur. Det är verkligen grymt stor skillnad på landskapet här och på fastlandet, det känns litegrann som Nya Zeeland på något vis, även fast det inte gör det. Det är svårt att beskriva upplevelsen. Med bilder är det också svårt att visa och idag var det dessutom ett fruktat störigt flatljus så det gick inte alls att ta några bra bilder.
Vi såg en massa vilda wallabies också som hoppade omkring i skogen, på stranden osv. Påväg tillbaka från Hazards Beach sprack det upp och solen tittade fram. Jag och Kat, en tjej från England, bestämde oss för att ta ett dopp. Ingen av oss hade däremot badkläder med sig så vi fick bada i underkläderna istället och sen blev det till att köra Italiano tillbaka till bussen, haha! Vi landade in i Bicheno under eftermiddagen där vi också skulle bo. Hostelet var sjukt bra, ett av de bästa ställena jag bott på hittils! På kvällen gick vi ner till stranden och kollade när pingvinerna simmade upp på stranden för att övernatta.
Dag 3 (-) blev en ganska slapp dag. Vi hade ganska mycket körning att göra och dagen innefattade bara två kortare stopp. När vi lämnade Bicheno spöregnade det och det såg inte alls ut att bli någon bra dag. Vi hade däremot en jäkla tur och körde ifrån regnet. När vi stannade till vid Bay of Fires, där vi chillade ett par timmar, sprack det upp och blev riktigt fint. Vi käkade lunch på stranden och gav oss sedan iväg till St Columba Falls, ett vattenfall i regnskogen. Efter vattenfallet körde vi hela vägen till Launceston. Det är inte särskilt långt egentligen men det är väldigt kurviga och smala vägar så man håller en ganska låg medelhastighet.
Vår guide John skämtade konstant, ibland var det faktiskt svårt att veta om han talade sanning eller skämtade när han berättade om grejer längs vägen osv. Han var även sjukt rörig, något som verkligen skulle visa sig sista dagen.
Dag 4 (-) började mycket konstigt. Efter att ha klivit upp och käkat frukost ringer det på mobilen. Det är en kvinna från företaget som jag åker med. Hon undrar om jag också vill följa med och se ravinen innan vi åker till Cradle Mountain, dagens stopp.
-Ja, varför skulle jag inte vilja göra det? Alla andra ska ju åka dit, svarade jag.
Det visade sig vara så att jag skulle åka med ett annat gäng eftersom mitt "nuvarande" gäng skulle övernatta vid Cradle Mountain. Jag skulle dessutom åka med ett annat företag. Jag hade inte fått någon information av John om detta överhuvudtaget men så blev det iallafall. Vi var en grupp på totalt fem personer som gav oss av. En äldre dam från Holland och en familj från Sverige. Sonen i familjen, Erling, bor i Melbourne och vi kanske ska hooka upp i Melbourne här i dagarna.
Vi stannade till för en fika i Sheffield innan vi åkte upp till Cradle Mountain. Väl framme kunde vi välja mellan två walking tracks. Jag gick tillsammans med Erling och Lennart den längre sträckan. Det var en ganska brant stigning men inte så värst lång. Landskapet påminde riktigt mycket om våra Jämtländska fjäll och jag kände mig lite "hemma" på något vis. Halvvägs upp till utkiksplatsen skulle den känslan styrkas ännu mer. Det började plötsligt, tro det eller ej, SNÖA! Det var helt fantastiskt! Även fast det blåste utav helvete (ja jag fick faktiskt användning för jackan till slut, haha) och var ett riktigt oväder ett tag var det helt underbart. Jag kunde för mitt liv inte föreställa mig att jag skulle få se snö sommartid i Australien.
Senare på eftemiddagen körde vi hela vägen tillbaka till Launceston.
Vistelsen på Tasmanien blev lyckad måste jag säga. Jag är glad att jag gjorde turen. Var kanske inte så "häftigt" som vissa beskriver det men det har nog mycket att göra med att jag sett Nya Zeeland innan, ett land som är helt obeskrivligt och inte går att jämföra med något annat. I och med min vistelse på Tasmanien och att jag nu landat in i Melbourne har jag officiellt besökt samtliga sju stater i Australien.
Se fram emot en update från Melbourne de kommande dagarna. Tills dess, lite bilder från Tassie
Port Arthur
Tasmanian Devil Conservation. Eastern Quoll - Ett djur som bara finns på Tasmanien.
En känguru och i pungen; en liten kangalini.
En Tasmansk Djävul och en liten djävul.
Tassie Devil
Feeding time
En festlig spargris på en secondhandbutik i Ross
Wineglass Bay
Jag och en wallaby vid Wineglass Bay
Wineglass Bay
Hazards Beach
Hazards Beach
Hazards Beach
Hej hej!
Vid Bay of Fires
Sol'n
Bay of Fires
St Columba Falls
Ena flod
St Columba Falls
Påväg mot Cradle Mountain
Cradle Mountain
Jajamen, det snöar!
Blommorrrrrrr
Svårt att se men det snöar faktiskt!
Cradle Mountain & Dove Lake
Dove Lake
En poserande korp framför Cradle Mountain
Snö
Kommentarer
Postat av: jessica n
Hei igen. Så kul med lite mer bilder. Vilken tur du fick annvändning før jackan då;) Fick säkert lite mer julstämmning när du fick se lite snø då?. Här är det-18 å en god del snø. Har just ordnat julskinkan å lagt inn sillen. Har intagit årets førsta knäckebrød macka med julskinka å senap, SÅ GOTT!!!! Dom tassmanska jävlarna er ju bara så tuffa å søta. Skulle tatt å smuggla med en hen vettja! Du får ha en riktigt god jul. kramar från oss
Postat av: Hanna-Sofia
Schyssta bilder du! Men för att rätta dig, har du inte alls besökt alla stater i Aus. Det är åtta, och inte sju. Canberra är en egen stat som heter Australian Capital Territory, och så länge du inte har planerat att fara dit så kommer du inte ha besökt alla stater. Så det så, hah!
Postat av: Mamma K
Vilken naturupplevelse. De små djävlarna ser otroligt söta ut, likaså kängurun med ungen. Konstigt att det snöade. Då fick du lite julstämning. här är det så kallt att man inte vill vara ute. Ha det så bra. Vi hörs på julsfton. Kram
Postat av: Farsan Carlson
Har inte läst eller skrivit på ett tag men nu har julfriden äntligen sänkt sig på Björhammar. Allt är klart inför morgondagen. Hanna-Sofia och jag hämtade granen i en halvmeter lössnö.
Fick en flashback från turen vi gjorde i somras till Syltoppen när jag såg bilderna från Mt Wellington. Snö några dagar innan jul på den breddgraden blir säkert ett minne för livet.
Här har vi -15 fn och normal "Jämtlandsvinter". I öppenspisarna brinner det fridfullt. Jag trivs men Uppsalaborna gnäller och jag med.... på vägsaltet!! Det blir mer halt än att inte salta! Sjukt att inte anpassa sig nu när det är "norrlandsväder" både i snömängd och temp. Kaos för julresenärerna i södra Sverige såväl på tågen som för bilarna.
Har du köpt nån tomteluva att ha på julafton??
Lev å må, Kram pa&ma
Trackback
